Välkommen till min blogg

Varmt välkommen till min blogg! Jag har skapat denna för att ha lite roligt, dela foton och annat med andra intresserade. Som nämns i min profil älskar jag hundar, promenader, min lilla familj och torpet. Alla foton som visas på min sida är tagna av mig själv (IB Linnea) om inte annat anges. Min mor hette Elsa Linnea därav namnet på min blogg!
Du får gärna kommentera mina inlägg och kan välja om du vill vara anonym eller uppge en adress till egen blogg eller e-postadress.

OBS: Alla bilder i inläggen kan klickas upp till större storlek.



lördag 30 april 2011

VALBORGSMÄSSOAFTON - Molly fyller år

       ÄLSKADE JYCKE       

Molly och fotbollen

  Molly och Kungen fyller år idag! 13 år, Molly alltså, inte kungen. Den älskade Mellan-schnausertiken är väldigt pigg för sin ålder. Hon hör och ser sämre men är glad och lekfull. Smärt, smidig och mycket tillgiven. För säkerhets skull, då  hon inte uppfattar allt så snabbt längre, skäller hon på det mesta, som rör sig i periferin. Lite gaggig med andra ord - men vem är inte det?

I går "rasade"  hon över hela gräsmattan med sin fotboll!

 En åktur skulle nog uppskattas, precis som kungen vore hon värd att få göra en liten tripp och trona på bästa plats i den vackra landån. Men "När mattes lilla kråka ville ut och åka - Ingen hade hon som körde!"

                                                                                                     
Matttes lilla kråka ville ut och åka
 Oj vad vi har skrattat med Molly!

 Tänk när hon hoppade upp i körsbärsträdet och satte sig, beskådade oss andra uppifrån med ett uppkäftigt utseende. Själv har jag aldrig sett en hund som klättrar upp i ett träd!


Molly i trädet
Hon kan också vara till stor nytta, t.ex hjälpa till att rensa orgräs! Gå ut och rasta Fritijof Nilsson Piraten!
Molly rensar ogräs
Köttfärshjärta
Som ni kanske kan förstå, så finns det hur mycket bilder som helst!
Så visst är hon värld att firas! Istället för blommor och tårta ska hon få avnjuta en lite bit av mattes komponerade köttfärshjärta, dekorerad med morotsstrimlor. Sen har vi observerat att Ginsten slagit ut i full blom, säkert till hennes ära.
Utslagen Ginst
Molly och "Piraten"
Men när kvällen kommer då vill hon sova - gillar inte att vara uppe för länge!
Tupplur
Avslutar med en bild från den vackra Sofiebergsåsen, Molly tillsammans med sin älskade svarta sambo Sigge som tyvärr inte finns med oss nu, han skulle ha fyllt 13 år den 4 april. Väninnan Idun som är en ung och rask 4 årig goldentik.

Sigge, Molly och Idun på Sofiebergsåsen! Molly har björnkoll på sin sambo.

PROTEST - Mollan gör facebook inlägg - "Hundar borde inte badas"

I morgon fyller jag 13 år, det är en hedervärd ålder för en hund! Trots detta ska jag, nyss parfymerad och rullad i massa godsaker nere i hästhagen, badas, eller rättare sagt stå ut med att duschas!!! Tyvärr har jag ingen egen e-post adress men jag försöker och försöker gå in på på facebook - för nu vill jag faktiskt ha hjälp att protestera. "Hundarna demonstrerar, hundarna har fått nog......" Ja ungefär så! Sen lär jag ju bli bloggad och utlämnad med alla mina hyss i morgondagens inlägg.
Saknar min älskade svarta sambo, Sigge så mycket, tyvärr finns han inte med oss längre, men jag vet att han är där ute och kan trösta. Försöker nå honom på chatten, vet att han kommer att skriva på min protestlista. Tack det var allt för idag! Blir tacksam för stödjande kommentarer - "Hundar borde inte badas"




fredag 29 april 2011

PICKNICK - Örnsberg

Alldeles precis ovanför Örnsbergs båtklubb, finns en liten plätt som minner om forna tider. Här bodde Örn med sin familj. Syrener, äppelträd och annat vittnar om familjens existens fram till slutet av 50 talet. Husgrunden har med åren sjunkit mer och mer ner i marken, eller vart nu husgrunder tar vägen? Hur området fick namnet Örnsberg, har jag inte koll på, men det finns beskrivet och dokumenterat i olika skrifter. Under min barn- och ungdomstid, ja ända fram till det att T-banan kom, tror att det var 1965, hette området Jakobsdal. T-bane stationen döptes till Örnsberg till allas vår förvåning.
Nåväl, det är gott att knata omkring bland sina minnen. Så denna vackra torsdagskväll, bestämde jag och min väninna att, vi med en liten picknick skulle ånjuta den vackra soliga förkvällen just på f.d. familjen Örns ägor.
Vår (inte just nu) kära stadsdelsförvaltning som inte känns pålitlig när det gäller att bevara kultur och grönområden i vårt område har ändå ansträngt sig och monterat upp ett fast bord med soffor just på denna plats. Men tyvärr är det inte bara våra folkvalda som inte förstår och uppskattar värdet av de  underbara, gröna, fantastiska små smultronställen som området erbjuder. "Skitungar", ursäkta uttrycket, vanliga "svenssons", missbrukare som "bränner eller skalar kablar" för att få fatt i koppar måste ju också ha sitt. Så  innan "man" dukar upp måste ju allt krossat glas bort! Särskilt då jycken är med! Sen får "man" ju naturligtvis plocka i hop lite annan "skit"
Blunda för resten och duka upp det goda! En god flaska vin, en kycklingsallad från kvarterskrogen "Glada Hörnan" och strålande utsikt!
Herr Örn och hans familj måtte haft det gott på den tiden. Förmodligen fick de passa barnen noga så de inte trillade ner för berget. Vattnet i Mälaren var väl inte särskilt mycket att skryta om, men mat och potatis behövde de nog inte sakna. Tror att de skulle ha njutit av vår kycklingsallad - kyckling var väldigt dyrt på den tiden, riktig festmat. En finare Valborgsmeny erbjöd ofta just "Vårkyckling med primörer", detta var långt innan broilern gjorde sin entre i det Svenska folkhemmet.
Solen börjar dala och det blir lite svalare, det är bäst att gå, packa ihop innan aftonen blir alltför kylig. Naturligtvis, plocka ihop lite skräp här och där. Men allt kan vi inte ta med oss!

Detta blev allt för idag! Vi går förhoppningsvis ljuvliga tider tillmötes. Plocka upp ditt skräp, plocka upp hundbajset, plocka upp "joggarbajset" framför allt plocka upp eller peppa upp dig själv och ta en promenad i det gröna!

lördag 23 april 2011

PÅSKAFTON - Besök i hönsgården

En nykläckt kyckling, så duning, fjunig och söt som bara en liten kyckling kan vara.

Idag är det påskafton som till skillnad från igår, är en glad dag.

God mat, godis och det är egentligen idag vi ska önska varandra Glad Påsk!

Vi är hönsvakter! De ska ut om dagen och picka i sin lilla hönsgård! In om natten i den för ändamålet i ordninggjorda husvagnen. Våra grannar har rest bort med sin husvagn, dotter, måg och barnbarn under helgen.

En av de vita hönorna är min och heter Britta, den bruna längst bort mot grinden heter Anja benäms som "Fulanja" tillhör också familjen. Våra tidigare hönor har hetat Inga och Gill - Greta och Garbo. Men de är i hönornas himmel nu. Några majsburkar, 20:- i månaden är inackorderingsavgiften. Små söta ägg till frukost, mums!
Den nuvarande lilla tuppen heter Elton, han skrockar så förnöjt och låter som om han vore i målbrottet då han på tuppars sätt vill gala. Det är så rofyllt att sitta och bara titta! En av mina favorit bloggar heter "Blommor och Höns" finns att tillgå på högra sidan av bloggen.





Så då till Siggestorps egen lilla hönsgård som stolt är placerad mitt på köksbordet.




Jo, det är ju V-75 idag så Acclaim hälsar. Han sprang igår på Sundbyholm och vann. Så idag tänker han bara lata sig.

Glad Påsk på er allesammans!

fredag 22 april 2011

LÅNGFREDAGEN - Den längsta av dem alla

Ägget! Fibben Hald tecknade och Lennart Hellsing skrev. Hjelms förlag gav ut bilden som vykort. Osökt kommer jag att tänka på vem kom egentligen först? Hönan eller ägget. Det är lätt att blir lite filosofisk så här på självaste Långfredagen - Årets längsta dag! När jag var barn, hände absolut ingenting. Allt var stängt, tyst och tråkigt. Vi skulle ju minnas, Jesus smärtsamma vandring mot sin egen korsfästelse.
Alla dagar borde vara långa, särskilt här på torpet, det finns så mycket att göra och så mycket att njuta av! Denna helg är vi hönsvakter, de små liven ska ha sitt vatten, foder och nattas vid 6 - 7 tiden. Tog en sväng med bilen för att köpa lite blomsterfrön, for förbi ICA Maxi, den stora parkeringsplatsen var full. Nä, numera är nog få stilla och deltar i Jesu lidande. Att få förmånen att sköta, umgås och se till djurens väl och ve, gör ändå att tankarna kommer. När vilar vi människor, när är affärerna stängda, när finns möjligheten att ha det så där "riktigt tråkigt"? Svar nästan aldrig! När hinner vi betrakta de där små sakerna i vår omgivning?
En björk, nyss utslagen, en vit islandshäst i hagen! En tupp som månar om sina hönor! Ja, filosoferandet fortsätter. Vem var eller vem är egentligen "Gud", han som pinade sin enfödde son genom hela hans korta livstid, en misshandel som kulminerade, just på självaste Långfredagen! Allt för våra synders skull. Syndar vi vanliga dödliga så mycket? Kanske, men inte behöver någon dö en smärtsam martyrdöd för vår skull! Vill absolut inte kränka någon troende - men den Gud vi lärde känna i skolan kan inte ha varit någon särskilt bra pappa!
Historien upprepar sig, de som kallar sig folkets fäder representerar olika trosinriktningar, utbildar sina unga pojkar/män till viss mån även kvinnor/flickor att sträva efter martyrdöden! T.ex ett bombbälte runt midjan, kan ge nyckeln till himlen och ett evigt liv. Vi måste nog se och beakta att även det vi kallar den kristna tron bygger på martyrskap och löften om ett evigt liv.  Till hönsgården återkommer jag i morgon på självaste Påskafton.

torsdag 21 april 2011

SKÄRTORSDAGEN - Tänk om ändå Blåkulla hade funnits!

Står och betraktar den uppstigande månen som går upp mellan trädstammarna
alldeles bakom åkerkanten: Funderar stillsamt: "Tänk om Blåkulla ändå hade funnits"! Då kanske de ca 400 människorna, de flesta kvinnor som dömdes till döden och avrättades för häxeri eller för att "ha ihop" det med djävulen hade haft någonstans att ta vägen, en reträttplats!

Den värsta massakern ägde rum i Torsåkers socken i Ångermanland. Året var 1674 då 71 av dess invånare dömdes och avrättades. Det var 56 kvinnor och 15 män.
Hittad en liten artikel i Folket i Bild Kulturfront från 1976 som beskriver massavrättningen.

Vilka var då domarna? Jo, en samling fundamentalistiska galningar till präster och biskopar. Ofta hade de köpt eller ärvt sitt prästerskap och de hade till uppgift att hålla folket i "tukt och förmaning", så att de betalade sin skatt. Dåvarande kung Karl den XI behövde ständigt pengar, mat osv till krigsmakten så han kunde fortsätta sina krig. Pojkar som kallades "Visgossar" hjälpte till att peka ut häxor. Dessa gossar tillskrevs en särskild förmåga att kunna se vad andra inte såg. Ju fler häxor de kunde peka ut, desto mer pengar fick de.
Men det var inte bara i Torsåkers socken denna häxjakt pågick. Som jag tidigare nämnt så avrättades 400 kvinnor och ett okänt antal män. Ofta var de kvinnor som besatte en speciell kunskap, kanske kunde de bota sjukdomar ,  framställa mediciner av örter och annat som fanns i naturen. All udda kunskap, förmåga eller levende,  betraktades på den tiden  som "farlig" Kyrkan ville inte tappa kontrollen eller få konkurrens av orena kvinnor när det gällde makten över folket. Den sista "häxan" dömdes till döden 1704 i Eskilstuna , "Sotpackan", hon var 80 år och änka. Hon tvingades gå runt i socknen och tigga för sin överlevnad. Läste en artikel SÖRMLANDSBYGDEN - NR 16 2011.
Snart efter "Sotpackans" besök hos Nils i Hallsta, drabbades han av en vindpust som förlamade halva hans kropp, berövade honom syn och hörsel. Han blev alldeles "från vettet". På den tiden fanns inte diagnosen stroke, så "Sotpackan" som egentligen hette Anna Eriksdotter blev utpekad som den som förhäxat Nils.

.                                                                                                          

Månen stiger och kvällen blir kylig. Känner hur jag huttrar lite där jag står - längst ut på fältet med min kamera i hand. Den har gjort sitt, månen kan nog inte stiga så mycket mera nu. Det är dags att gå hem till den egna kära påskkärringen som år ut och år in fått pryda hemmet.
I år ska jag hantera henne varsamt. Betrakta henne med stor respekt, placera henne så att även hon om natten, ska kunna betrakta den goa, runda månen som ser så välkomnande ut. Kanske ändå, finns dom där, alla dessa 400 som så grymt fick sätta livet till mellan slutet av 1400-talet och fram till 1704. Det kunde ha varit jag, eller någon av oss andra som inte helt uppfyller de krav på normalitet och anpassning som krävs i vårt samhälle. Men tack och lov ,vi har kommit väldigt lång när det gäller acceptans, förståelse, jämställdhet och demokrati. Visst finns mycket att göra än, men må vi slippa brännas på bål mitt i levande livet. Men se upp! Galna fundamentalister har vi ännu gott om.
Det var allt för idag Skärtorsdagen 2011. Välkommen tillbaka till elsasdotter och Linnea!

tisdag 19 april 2011

Elsasdotters påskgodis - en riktig kaloribomb

Här är den lata tuppen som solar sig på fönsterbrädan. Tänkte börja lite smått med att "påska"! Så detta är det första inlägget i elsasdotters blogg denna påsk, men det blir mera. Strålande väder hitintills och måste väl fundera lite på matinköpen till helgen.

Sen är det ju så vackert med alla blommor som nu äntligen kommer. Blåsippor, Backsippor och Vitsippor.
Sen vill jag gärna delge er ett av mina favoritrecept! Lagade denna äggrätt för första gången 1973 Provencalska ägg ett säkert kort som en del av påskbuffen eller som enskild lunchrätt.
Men först kommer lite blommor. För att titta på backsipporna, vallfärdar människor ifrån hela Eskilstuna trakten år efter år till Sofiebergsåsen. Ett naturreservat här i Sörmland. Det är så oerhört vackert när hela kullen lyser av de de blålila blommorna.


Det lär bli lite regn till natten sägs det på väderleksrapporten och visst kvällen är lite kyligare. Månen har lyst som ett stort gult klot över bygden, men till den vill jag återkomma på självaste skärtorsdagen. Då ska det handla om häxor, påskkärring och lite kuslighetet! Så nu går vi till mitt recept!
PROVENCALSKA ÄGG
4 personer
Sätt ugnen på 200 grader.
Drygt 200 g rökt skinka gärna stora skivor
200 gr skivad ost, herrrgård, präst eller annan
8 ägg
Ca 3 tsk dijonsenap
1 1/2 dl - 2 dl grädde
Massor av klippt persilja
Smörj en stor ungsfast form eller 2 mindre
Vik skinkskivorna och täck formen, formarna
Skiva osten över så det täcker
Knäck ett ägg i taget i en kaffe kopp och häll  dem varsamt på osten, så de fördelar sig över formen.
Ställ in formen i ugnen och låt äggen stelna något, (vitan kan lägga sig)
Vispa ihop grädden med den franska senapen
Ta ut formen, formarna skeda grädden med senapaen mellan äggen, snåla inte, höj ugnstemp till ca 225 grader.
In med formen i ugnen igen ca 10 - 15 minuter.
Strö massor av persilja över.
Servera med bröd och lite valfri fräsch sallad.
(Nu för tiden punkterar jag äggulorna, men det blir inte lika vackert, tycker man om hårdkokta ägg så blir det strålande som det ska vara i original)
Välkommen tillbaka på Skärtorsdagen och Påskafton!

torsdag 14 april 2011

VERNISSAGE - Bosse Andersson - Konstakademin, Galleri Öst

Solen sken så vackert denna lördag, 9 april då vernissage hölls med Bosse Anderssons sista målningar. Bosse var född 1952 och gick bort 2010, alldelses för tidigt! Den luftiga vita utställningslokalen gav rymd och utrymme för Bosses målningar. Den extremt fina och proffessionella "hängningen"  gav honom verkligen "rättvisa" i sitt konstnärsskap.

Livskamraten och konstnären Eva Ede har tillsammans med galleristen Ulf Ahlner lagt ner mycket arbete på att denna utställning skulle bli av. Flera konstnärskollegor och vänner har varit aktiva.
En riktigt gammal vän från 1969 Roberto Torregiani, själv konstnär och skulptör berättade lite om hur han och Bosse delat hus i Italien , atelje och bostad här i Stockholm. Roberto kommer att hålla en liten föreläsning om Bosse och hans eget skapande i byn Rippe San Gunesto. Detta ska ske en torsdagseftermiddag någon gång i maj. Tillsammans har de ställt ut i Italien, Paris och Berlin. Hur lärde de känna varandra? Jo, Roberto kom till Sverige 1969 träffade en kvinna, ja ni vet! Idag har han 3 barn och 10 barnbarn och pendlar mellan Italien och Stockholm. Sorgset kunde vi tillsammans konstatera - Bosses saknades, "han fattades oss" denna vackra vårdag.



Många besökare minglade och beskådade konstverken. En hel del vänner och kollegor, glädjande nog, även många i från mitt område Aspudden/Örnsberg, där Bosse var en känd profil i gatubilden. Det som fascinerar mig som betraktare och amatör är att det finns så många olika sätt att tyda Bosse konst! "Man hittar det man vill hitta"! Helt plötsligt finns där en liten "fläck" i gult, orange eller rosa.


Kunde inte motstå att fotografera ett sådant penseldrag, tänkte på påskliljor,  (se bilden ovan) vet inte varför men det gula lös så vackert. Folk strömmade till under hela eftermiddagen, Gunilla Ahlner också hon gallerist stod för service och gott bemötande, en katalog fanns att köpa för 40:- där Bosse presenteras mer ingående och där fler av hans verk är fotograferade. Tror nog att om någon är intresserad så kan den införskaffas via Eva Ede.
Utställningen pågår t.o.m den 15 maj och är väl värd att besöka. Fler bilder finns att tillgå, men för att detta inte ska bli för lång så lägger jag nog ut dem på Facebook.

. Här syns de konstintresserade vännerna från Örnsberg, Katarina och Albert Baines
Det får bli allt för denna gång!  Väl värt ett besök! Galleri Öst, Fredsgatan 12!

fredag 8 april 2011

Linnea Elsasdotter håller Antikrunda


Finns det fler än jag som saknar tordagskvällarnas antikrunda? Ett småputtrigt program som ändå kan både roa och lära ut något nytt. Många förhoppningsfulla själar ringlar i långa köer på olika platser i Sverige! Ibland går de hem väldigt mycket rikare än när de kom. Ibland lyser besvikelsen igenom då släktklenoden eller loppisfyndet visade sig vara en kopia eller utan något som helst värde för någon annnan än de själva! Så jag tänkte att jag får väl göra min egna lilla antikrunda, "Linnea planterar" är en lite trevlig bok för små flickor, "Linnea antikvierar" är nog något nytt, även för mig.
                                                                                                                             
Här nedan kan ni se mitt alterego, Linnea m.a.o. mig själv! Någon som också snart är antik. Vid den här tiden 1951 var inte en kamera vars kvinnas eller mans egendom. Färgfilm var väldigt sällsynt. Då skulle de små telingarna avporträtteras, på duk och naturligtvis i färg.


Duken har spruckit lite över näsan, men åldern tar ut sin rätt, även på ett gammalt porträtt. Hänger självklart på torpet. Värdet - Jo, inte blir man rik!           
Självupptagen som jag är kan jag inte motstå att visa de gamla dojorna från 1949, tänk att dessa har jag haft på mina fötter! Tiden går alltför fort! Vad kan värdet vara på de 62 åriga små skorna? - "Lite skavt där och lite sprucket här, de är inte putsade på länge så värdet blir inte så högt. "
"Godag, godag lilla frun, vad får det lov att vara?" - Jo idag hade jag tänkt mig lite, kakao, senap, bakpulver, tvättmedel och en sån där ny Bristvål. "Tack, tack det blir 3 kronor och 10 öre!"
Det här har nog affektionsvärde! Åren gick och gick, på den tiden ville man ju helst bli stor så fort som möjligt. Moster Viran, hela släktens gudmor, född på 1890 talet, månade om oss barn. Ja, även de vuxna. Moster Viran var ogift portvakt på Grevgatan 22. Hon bode omodernt i gårdshuset, fint folk bodde i gatuhuset. Ändå var det hon som år efter år höll kalkonmiddag för hela tjocka släkten på juldagen. Glömmer aldrig hur vi ungar väntade och väntade på glasstårtan som anlände förpackad i kolsyreis som fräste. För moster Viran och moster Märta som var födda i slutet av 1800-talet var kvinnors möjlighet till frigörelse, studier och eget liv en het önskan. Min egen mamma var född 1906 så jag var ett riktigt sladdbarn. (mor var 43 år när jag föddes). På min 12-årsdag 1961 fick jag nedanstående porslinsfigur, den skulle representera den fria, oberoende kvinnan som kunde ge sig ut i världen.

Sen plockade jag fram det som jag trodde var ett litet fynd! En tennkrona och två lampetter, tunga "som bly". Dessa hade så stolt och dekorativt varit en prydnad i mitt dockskåp. De små lampetterna hade då miniljus av vax. Glömmer aldrig min kompis Arne! Så fort han fick chansen tog han ljusen och rullade ihop dem till små kulor. Jag gallskrek och mamma fick göra så gott hon kunde för att rulla ut dem igen. Sen vände vi dockskåpet bakofram när Arne kom. Nåväl, gick och fick sakerna värderade!
"Mja, mmm, mmm hummade värderaren. De här är ju från 50 talet - tyvärr inte särskilt värdefulla! Om de hade varit från början av 1900 talet så ....................................................!
OK, sån tur att jag slapp stå där i kön på antikrundan och gå hem "lång i syna". Nu kan jag ju bara ha dem, titta och känna på dem och framför allt minnas Arne.
Första omgången av "Linneas antikrunda" slutar här, nästa gång ska det handla mer om vuxenprylar. T.ex. varför inte njuta av några "stenkakor" i orginalkonvolut, "Aspuddens radio och grammofonaffär" lite annat smått och gott från Siggestorp. Välkommen tillbaka!