Välkommen till min blogg

Varmt välkommen till min blogg! Jag har skapat denna för att ha lite roligt, dela foton och annat med andra intresserade. Som nämns i min profil älskar jag hundar, promenader, min lilla familj och torpet. Alla foton som visas på min sida är tagna av mig själv (IB Linnea) om inte annat anges. Min mor hette Elsa Linnea därav namnet på min blogg!
Du får gärna kommentera mina inlägg och kan välja om du vill vara anonym eller uppge en adress till egen blogg eller e-postadress.

OBS: Alla bilder i inläggen kan klickas upp till större storlek.



lördag 29 oktober 2011

Fototriss 155 - Manligt


Speciellt tema. Vad är manligt och vad är kvinnligt. En man kan vara väldigt kvinnlig och en kvinna kan vara väldigt manlig. Hur löser vi detta? Det är så lätt att blanda ihop jämställdhet/jämlikhet med likhet. Nä, det handlar mer om lika värde, i lönekuvertet, pensionen, mm  och att respektera, att kvinnor och män kan ha olika erfarenhet av livet. Man får aldrig göra det annorlunda lika. Det är olikheten som är spännande.


Fars dag! Ett kommersiellt jippo, men de barn som har en far, älskar än att rita små kärlekskort, följa med mamma och köpa en present. Slipsen lär än vara den mest populära presenten. Sladdade in på en helt galen slipsbod på Drottninggatan i Stockholm.


 Leffe, vår granne på torpet är nog den händigaste man jag känner. Förutom att han kan meka, bygga hus, mura, kan han också baka kanelbullar, lagar käk och ha stor omsorg om barnbarnen. De två små pojkarna assisterar självklart. Storögt lär dom sig det mesta. Säga vad man vill, en traktor, en grävmaskin får de små att fullständigt gå i stå. Trots att de också fått dockor och annat.


Sen kan man ju inte bara "lulla"  - lite nitar och läder måste det ju bli. Under min uppväxt 50- och 60- talet snackade man om "knuttar" och "spättor"  självklart rattade mannen hojen och kvinnan satt på "bönpallen". Känner flera kvinnor och tjejer som kör hoj idag, men för mig är det fortfarande förknippat med manlighet.

Sen finns det ju massor att säga om "negativ icke manlighet", huligan- våld i nära relationer osv. Men  tack o lov så överväger nog den andra sidan.






tisdag 25 oktober 2011

Hälsingland del 4 - Färden går söderut

Det är är dags att dra sig söderut, efter kusten. Vi passerar Ljusnan för sista gången under denna semestervecka. Kan inte låta bli att stanna och ta en "avskedsbild".


Men som jag skrev i Hälsingland del 3 så väntar Axmar bruk och de blå stenarna. Nästan vid gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland. Visste precis var stenarna fanns. Ivrig och glad som ett barn nästan småsprang jag ner till den naturligtvis steniga lilla stranden.


Och vad fann jag där.........jo mina efterlängtade juveler. Äsch, sa någon det är ju egentligen bara slaggprodukter från den gamla järnhyttan. Men "icke sa nicke" tror stenhårt på dessa blå stenars inneboende kraft och godhet. De har tagit färg av havet och himlen. Några ska skänkas bort till goda människor i min närhet.

Axmar bruk är ett litet område som kommer att få kulturreservat status. Den gamla hyttan används för konstutställningar, en liten sjöbod visar grafisk konst och Axmar brygga är numer en extremt trevlig sjökrog.
Det gamla magasinet är oerhört vackert såväl innomhus som utomhus. Tittar man närmare på "teglet" eller byggstenarna vad ser man då?



Vad äter man på en sjökrog efter Hälsinge/Gästrikekusten om inte nystekt strömming med potatismos och lingon.

Under taknocken på magasinet är det full aktivitet



Ett svalpar jagar mat och föder sina ungar

Vänder man blicket mot havet så kan man förutom, mer sten skåda en ensam skarv som då och då luftar sina vingar.

Sen kom regnet, åskan dånade och det blev svårt att ta sig in till konstutställningen i den gamla hyttan. Fick ta ett foto genom framrutan på bilen.


Inuti blev det väldigt svårfotograferat. Tycker ingen bild som jag tagit ger rättvisa vare sig till den jättestora utställningshallen eller den välbevarade miljön.


Men skickar iväg ett litet smakprov ändå.

Det finns länkar till såväl Axmar Brygga som Axmar Bruk här kommer en för de som eventuellt är intresserade.

(Länken ville ej infinna sig - finns på Google) 

Färden får gå vidare mot Gävlebukten och Bönan

lördag 22 oktober 2011

Fototriss 154 - Kök


Denna gång blev temat kök - ganska roligt egentligen. Måste torka av tänkte jag, ibland är det bra med "en spark i ändan". Eller om det kommer middagsgäster.

Så det lättaste blev ju naturligtvis att ta ett foto på köksfönstret som inte är allt för belamrat.

Det lilla köket här hemma i området Aspudden är väldigt trångt och gammalt. Inte ett dugg anpassat efter den nya tiden. En liten extra-bänk har kommit till genom att såga av ett städskåp på mitten. Så för att få ett över- och ett underkåp och en extra liten bänk, som får rymma det mesta.


Gasspis, ganska omodernt, men jag älskar gasspisen, är uppvuxen med en sådan. Ugnen är tyvärr inte så där jättebra. Efter en hektisk eftermiddag, blev det dags att laga lite käk.


Köket är inte mycket större än dessa tre bilder. Max 5 personer kan sitta vid köksbordet och då får man verkligen trycka in någon gäst som är liten och späd vid kylskåpet.
OK, på torpet finns ett rejält bondkök, det är inte heller så "nutidsanpassat" men tycker nog att de båda köken är ganska trivsamma.



torsdag 20 oktober 2011

FOTOGRAFISKA MUSEET - En upplevelse

Fotografiska museet i Stockholm - ett måste, inte bara för de som har foto som sitt främsta intresse, nej, en upplevelse som alla vore förunnade.


Bara det att, stora generösa rosenbuketter placeras ut i restaurangen med sin vidunderliga utsikt. Men till denna ska jag återkommer senarare i inlägget.

Just nu pågår 3 större utställningar, Nick Brandt med sina fantastiska vilda djur - pågår t.o.m. 2012 01. Här kommer några smakprov som inte alls ger rättvisa men kanske kan locka till besök.


Elefanter,

Lejonhonor


                Geoparder




Helen Levitt (1913 - 2009) med sina helt fantastiska bilder från Brooklyn och Harlem i New York.
Hennes bilder var att svåra fånga med egen kamera. Det mest fantastiska var att en gammal hederlig dia projektor snurrade oavbrutet och visade hennes fotografier. Utställningen pågår t.o.m. 11 dec 2011.

Martin Bogren, med sin utställning lowlands - återvänder till sin barndoms stad med kameran som förevändning. Pågår t.o.m. 4 dec 2011.


Nu till restaurangen som ligger högst upp i byggnaden, här kan du ta en kopp kaffe, en smörgås, ett glas vin eller äta en måltid. Fönstren är gigantiska och ger utsikt över större delen av Stockholm.



Helt plötsligt fylls fönstren upp av Birka Paradis då den sakta glider förbi för att hämta ytterligare passagerare för en 24 timmars resa.


Tillbaka till rosorna, medan vi tar vår fika kommer en servetris och placerar ut rosenbuketter här och där på borden. Blir väldigt imponerad. Tycker helt plötsligt att jag ser Fotografiska museet i ett "rosenskimmer"

Matt av alla intryck, är det dags att "stappla" ut i höstluften. Men tro inte att intrycken tar slut - Nej några grabbar utövar någon form av halsbrytande "konst/hoppcykling" En äldre man kollar förundrat på tillställning. 2 generationer cyklister skulle kunna vara rätt beteckning.


Vänder du sen skallen mot den bullriga Stadsgårdsleden så uppstår häftiga reflektioner i plexiglaset
som skyddar torget utanför museet. Fotonörd - absolut, den nerstoppade kameran åkte upp igen.


Upprepar, VÄL VÄRT ETT BESÖK

lördag 15 oktober 2011

Fototriss 153 - Monokrom


Veckans tema, Monokrom - Läste först Monogam! Tänkte hur ska det här gå till? Sen läste jag om och då blev allt lättare. Så svartvitt fick det bli.

Väljer att publicera några bilder från Jungfrukusten i Hälsingland. Så mitt tema och min triss baserar sig på havet och vad som kan finnas i dess närhet.

En rätt gisten eka ligger uppallad vid stenarna, ser lite övergiven ut. Men någon tycks bry sig, den är ju ändå uppallad.


På promenaden nere vid bodarna, stenarna och skären i Vallvik, finns detta båthus väl bevarat. Just denna afton föll ett stillsamt, uppfriskande regn som faktiskt gynnade fotoljuset.


Vad vore havet, stranden eller kusten utan dess måsar. Just denna har hittat ett alldeles eget rum på en lykta, precis där älven Ljusnan möter/kysser  havet.

Snart färgas vårt Svenska landskap av just gråtoner, vi går in i november en väldigt monokrom månad. Men om man tittar noga så kan en och annan färgklick dyka upp. En frostnypen ros, några färgglada rönnbär eller vad som helst som ger konstraster till till de gråfärgade landskapet.

Det mest facinerande med havet är att det alltid byter färg efter himlen och förändrar sin rörelse efter vindarna och strömmarna något som vi människor aldrig kan rå över eller behärska.

fredag 14 oktober 2011

Hälsingland del 3 - En del av mig själv

En vecka går fort! "Sista natten med gänget" och nu, en sista promenad nere vid sjöbodarna. Duggregn! Äntligen!


Snart kommer hela vårt land bara att vara svart/vitt. Så ett sista fotografi som går före den stundande vintern kunde jag inte låta bli att knäppa. De vackra sjöbodarna så klart.


Alla avsked känns, korta såväl som långa även om du/jag vill gå vidare. Avsked är förknippat med kramar. Det är svårt att både kramas och fotografera, så de unga får illustrera kramen.


Tack vare att blogger, eller va det jag som stökade och bökade så fick detta bli ett x:a inlägg. Färden går vidare söderut efter kusten. Axmar bruk och brygga och så då Gävlebukten med den fantastiska halvön Bönan och Engeltofta i fokus. Vet att "de blå stenarna" väntar på mig.

Denna länk är bara till för de invigda

http://www.youtube.com/watch?v=DoF8eRXoSC8

Hälsingland del 2 - en del av mig själv

SÖDERHAMN
Söderhamn - staden, metropolen!
Oscarsborg är ett välkänt riktmärke för staden. Ligger centralt uppe på Östra berget. Utsiktstornet uppfördes 1895 efter ritningar av Gustav Hultkvist. Från böjan var det ämnat för Söderhamns  sångkör.
Här ser man ut över staden, den jag som barn trodde var så stor, så stor. Det jag trodde var havet, är  bara lilla Söderhamnsån. Här finns än ett litet café, en scen och en minigolfbana. Att få "åka till stan" - då var det fest. Klänning och rosett, vi små kusiner fick saft och bullar av stolta finklädda föräldrar som inte snålade.
Ljuset var så tokigt denna dag så bilderna över staden blev inte bra. Det blev få bilder överhuvudtaget. 29 grader varmt och alla äventyr började ta ut sin rätt. En liten siesta på hotellrummet var precis vad som behövdes för att orka vidare.







Många av de gamla vackra trähusen är borta - Ersatta av en gå- och affärsgata precis som i de flesta småstäder. Men lyckades lokalisera de gamla magasinen, de finns kvar och används för diverse aktiviteter. T.ex finns tullhuset kvar. Som jag skrev ibörjan så var vare sig fotografen eller ljuset till sin fördel denna dag. Många fler bilder borde ha tagits eftersom Söderhamn är känd för sina vackra parker.  http://www.soderhamn.se/omsoderhamn/soderhamnskandisar/oscarsborg.4.11e321491179eaa6008800019450.html
Om någon vill veta mer om Oscarsborg  så går det att trycka på länken.

Ytterligare en bild ska med, vad vore mina inlägg utan Mollan.
För 1300:- får två personer bo under  två nätter, inklusive frukost, på väldigt många hotell i landet. Dessa erbjudanden gäller alla som är COOP medlemmar och har "m.m.-kort" OK några hundralappar extra för hunden. Men då blev hon mött med köttbullar i receptionen, hon hade egen vatten och matskål samt en egen hundbädd på rummet. Två bajspåsar och 2 tuggben. Det tyckte hon var service. Särskilt då hon lyckades snika till några x-a köttbullar per dag enbart pga sin "charm". Så här sitter lilla "hertiginnan" och väntar på skjuts, kusinfamiljen, "egen chaufför" som inte bara stått för guidning, mat och senare utsökt logi!
Hälsingegården - Erik-Anders


Hälsingegården Erik-Anders ligger i Asta, Söderala socken. Här finns mycket bevarat. De vackra sirliga verandornas hälsingegårdar finns mer inåt landet.

Om det var trångt vid farmor och farsfars köksbord därhemma i torparköket så fanns det destå mer utrymmer här. Gårdarna ägdes av de rika, sågverkspatroner, bönder och industripampar som man säger idag. Fantastiska väggdekoratoner, handmålat med äggtempera färger. T.om. trappan upp till kallvinden är dekorerad.




Mycket skog och torra land, så nu lockar havet, stenarna och brisen. Ett snabbt besök ute vid Skärsås, skärdgårds by. Här samlas båtägare, turister, sommarstugeägare, lunch och middagsätare. Sjökrogen heter Albertina, men inget för oss. Mollan fick inte ens sitta på uteserveringen och då kan de va.


"Pricken över i" absolut båtresan ut till Tallharet, en liten ö, ett privat paradis för kusinbarnsfamiljen. Strålande sol, ca 22 grader varmt i vattnet, aptitliga dofter från grillen. Samt en härlig samling av ungdomar, svärföräldrar, mina kusiner, Mollan och oss förståss. Njöt av såväl simturen som sällskapet och de grillade hamburgarna.

Nu krånglar och jäklas blogspot - Så avslutet får komma i Del 3 Gävlekusten.

Men har ytterligare ett kusinbarn som är väldigt kreativ, jobbar med hantverk av olika slag, samt är helt otrolig när det gäller att återanvända allt från mjölkkartonger till CD skivor och göra konst av det.
http://www.hannahsbod.blogspot.com/

Hanna  har en lika kreativ mor (min kusin) som återanvänder och letar på loppisar
http://evashusotorp.blogspot.com/




måndag 10 oktober 2011

Hälsingland del 1 - En del av mig själv

Vad är det mest "Hälsingska" man kan tänka sig - eller vad jag tänker och ser framför mig när det gäller symboler.

Linblomman, linfälten eller det torkade linet som finns att tillgå som prydnad i hemmet.
 
 Surströmming - min stora fasa! Vägrar närvara när man så att säga äter "sura". Hu, därför togs bilderna i konsum! Notera att de är oöppnade. Hälsningebocken en symbol som ofta sitter på husfasaderna gjorda av smidesjärn. Mina små bockar står på skänken i hallen.

Farmor och Farfar förstås och alla de nio barnen. Min far var ett av dem.


Per- Albin och Hanna var födda 1880 resp. 1887
Far min skulle ha  varit 92 år idag om han funnits kvar i livet.

I det här lilla torpet bodde hela familjen. Det fanns kvar i Stugsund ända fram till början av 1960 talet. Jag har tydliga minnen av att det fanns ett sommarrum i en uthuslänga, där bodde jag och mina föräldrar då vi hälsade på. Det som finns kvar idag är denna lilla amatörmålade tavla gjord av en för mig okänd släkting. Men den får leva kvar och dekorera min hall hemma i Stockholm.

Själv är jag född i Stockholm, bor i Stockholm och en riktig "söderböna". Men i somras gjorde jag resan efter som jag inte varit "uppe" på ca 10 - 15 år.

Hälsingland är också havet - den steniga Jungfrukusten och älven, Ljusnan som har sitt utlopp nära Vallvik och min kära kusinfamilj som står mig nära.



Vallvik var/är en bruksort där man trodde på framtiden. Jättemassafabriken Rottneros f.d. NCB, ligger här och gav ortens befolkning arbete. Här byggdes de första "radhusen" i Sverige, ritade av Torben Gryt och det första "snabbköpet" fanns här. Skolan byggdes som en kopia av Sofiero. I dag fungerar husen som sommarbostäder till Stockholmare och Uppsalabor, skolan är såld och allt fler egnahemsvillor säljs ut till hugade stadsbor eller nordeuropéer.


Ett museum är inhyst i radhuslängan samt att konstnären och mångsysslaren, Benny Hagström som driver och vårdar muséet bor här. Han är född i Vallvik och skolkamrat med min kusin.


Några kilometer bort rinner den mäktiga Ljusnan ut i havet.



Här finns världens mest havsnära kraftstation. Ibland ligger Ljusnan torrlagt, en fara för flugfiskare och andra som befinner sig vid älvkanten före kraftstation som kan släppa på vattnet utan förvarning.

 
Färden går vidare, de små dagsturerna skiftar hela tiden mellan land och hav. Skogarna är för "söderbönan" djupa och mystiska, där finns björn, varg, älg och lo. Hu! Massor av svamp förståss och lingon.
Vill avsluta del 1 - Hälsingland - "En del av mig själv" med ett minne av farmor.


Farmor skickade alltid små paket med "farmorskakor" någon liten present till mig och brev. En gång skrev hon "Idag har jag åkt kurir över täkten". Mamma fattade noll. Vad hade farmor Hanna gjort - självklart - hon hade åkt spark över fältet! Sparkarna är sommarparkerade  i villaträdgården i Vallvik.

Det är dags att ge sig in till metropolen - Söderhamn, kolla en Hälsingegård och en mindre sträcka till efter kusten.

Men det får komma i Del 2.

(OBS: Alla bilder kan förstoras genom att klicka på bilden)