Men som jag skrev i Hälsingland del 3 så väntar Axmar bruk och de blå stenarna. Nästan vid gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland. Visste precis var stenarna fanns. Ivrig och glad som ett barn nästan småsprang jag ner till den naturligtvis steniga lilla stranden.
Och vad fann jag där.........jo mina efterlängtade juveler. Äsch, sa någon det är ju egentligen bara slaggprodukter från den gamla järnhyttan. Men "icke sa nicke" tror stenhårt på dessa blå stenars inneboende kraft och godhet. De har tagit färg av havet och himlen. Några ska skänkas bort till goda människor i min närhet.
Axmar bruk är ett litet område som kommer att få kulturreservat status. Den gamla hyttan används för konstutställningar, en liten sjöbod visar grafisk konst och Axmar brygga är numer en extremt trevlig sjökrog.
Det gamla magasinet är oerhört vackert såväl innomhus som utomhus. Tittar man närmare på "teglet" eller byggstenarna vad ser man då?
Vad äter man på en sjökrog efter Hälsinge/Gästrikekusten om inte nystekt strömming med potatismos och lingon.
Under taknocken på magasinet är det full aktivitet
Ett svalpar jagar mat och föder sina ungar
Vänder man blicket mot havet så kan man förutom, mer sten skåda en ensam skarv som då och då luftar sina vingar.
Sen kom regnet, åskan dånade och det blev svårt att ta sig in till konstutställningen i den gamla hyttan. Fick ta ett foto genom framrutan på bilen.
Inuti blev det väldigt svårfotograferat. Tycker ingen bild som jag tagit ger rättvisa vare sig till den jättestora utställningshallen eller den välbevarade miljön.
Men skickar iväg ett litet smakprov ändå.
Det finns länkar till såväl Axmar Brygga som Axmar Bruk här kommer en för de som eventuellt är intresserade.
(Länken ville ej infinna sig - finns på Google)
Färden får gå vidare mot Gävlebukten och Bönan
5 kommentarer:
Tack för detta trevliga resereportage
Underbart som vanligt. Visst är det en tragedi att Hälsingland numera bara är till för passerande turister? På Marholmen hade vi ett öppet båthus och svalorna byggde där bo och uppfödde sina ungar. Sket oavbrutet på cyklarna vi skulle hyra ut. Mycket extrajobb. En förhöstdag när jag gick in i båthuset var det hundratals svalor som antagligen hade möte inför sin färd till egypten. De fullständigt sket i mig, inte på mig, och pep på med sitt underliga läte. Nästa dag var de borta, på flykt från kylan till värmen. Hur många som nådde sitt mål, tja. Gillade att du fotade svalbona. Du ser livet och väsentligheterna. Fortsätt att resa vidare för mig.
Janne Okänd
MEN vilka härliga bilder du bjuder på, vilken salig blanding dessutom! man känner nästan doften av den goda maten, och jag som är så hungrig...
Och du, stenarna, jag håller ju med dig! De MÅSTE vara magiska, det är jag helt hundra på! Alla stenar "har nogot extra" i sig i mina ögon, men dessa, WOW!
Härliga bilder - som vanligt.
Blir lite tjatigt när jag skriver så här tidigt på morgonen.
Sista bilden fick "rätt stämning"!!
Väntar på del 5!!
Jättefina bilder från Härliga Hälsingland/ Gästrikländ!
Skicka en kommentar