Hälsingland del 1 - En del av mig själv

Vad är det mest "Hälsingska" man kan tänka sig - eller vad jag tänker och ser framför mig när det gäller symboler.

Linblomman, linfälten eller det torkade linet som finns att tillgå som prydnad i hemmet.

 

 Surströmming - min stora fasa! Vägrar närvara när man så att säga äter "sura". Hu, därför togs bilderna i konsum! Notera att de är oöppnade. Hälsningebocken en symbol som ofta sitter på husfasaderna gjorda av smidesjärn. Mina små bockar står på skänken i hallen.

Farmor och Farfar förstås och alla de nio barnen. Min far var ett av dem.

Per- Albin och Hanna var födda 1880 resp. 1887

Far min skulle ha  varit 92 år idag om han funnits kvar i livet.

I det här lilla torpet bodde hela familjen. Det fanns kvar i Stugsund ända fram till början av 1960 talet. Jag har tydliga minnen av att det fanns ett sommarrum i en uthuslänga, där bodde jag och mina föräldrar då vi hälsade på. Det som finns kvar idag är denna lilla amatörmålade tavla gjord av en för mig okänd släkting. Men den får leva kvar och dekorera min hall hemma i Stockholm.

Själv är jag född i Stockholm, bor i Stockholm och en riktig "söderböna". Men i somras gjorde jag resan efter som jag inte varit "uppe" på ca 10 - 15 år.

Hälsingland är också havet - den steniga Jungfrukusten och älven, Ljusnan som har sitt utlopp nära Vallvik och min kära kusinfamilj som står mig nära.

Vallvik var/är en bruksort där man trodde på framtiden. Jättemassafabriken Rottneros f.d. NCB, ligger här och gav ortens befolkning arbete. Här byggdes de första "radhusen" i Sverige, ritade av Torben Gryt och det första "snabbköpet" fanns här. Skolan byggdes som en kopia av Sofiero. I dag fungerar husen som sommarbostäder till Stockholmare och Uppsalabor, skolan är såld och allt fler egnahemsvillor säljs ut till hugade stadsbor eller nordeuropéer.

Ett museum är inhyst i radhuslängan samt att konstnären och mångsysslaren, Benny Hagström som driver och vårdar muséet bor här. Han är född i Vallvik och skolkamrat med min kusin.

Några kilometer bort rinner den mäktiga Ljusnan ut i havet.

Här finns världens mest havsnära kraftstation. Ibland ligger Ljusnan torrlagt, en fara för flugfiskare och andra som befinner sig vid älvkanten före kraftstation som kan släppa på vattnet utan förvarning.

 

Färden går vidare, de små dagsturerna skiftar hela tiden mellan land och hav. Skogarna är för "söderbönan" djupa och mystiska, där finns björn, varg, älg och lo. Hu! Massor av svamp förståss och lingon.

Vill avsluta del 1 - Hälsingland - "En del av mig själv" med ett minne av farmor.

Farmor skickade alltid små paket med "farmorskakor" någon liten present till mig och brev. En gång skrev hon "Idag har jag åkt kurir över täkten". Mamma fattade noll. Vad hade farmor Hanna gjort - självklart - hon hade åkt spark över fältet! Sparkarna är sommarparkerade  i villaträdgården i Vallvik.

Det är dags att ge sig in till metropolen - Söderhamn, kolla en Hälsingegård och en mindre sträcka till efter kusten.

Men det får komma i Del 2.

(OBS: Alla bilder kan förstoras genom att klicka på bilden)