ÄLGAR - Om älgen kommer och när älgen kommer

En ganska grinig torsdag, blir inte riktigt klok på vädret. Ena stunden bara strålar solen och i den andra, vräker regnet ner. Varför grinig, jo, inser att min härliga vecka här på torpet snart är slut. Men OK, "mat och potatis" måste dock inhandlas.

Och vad står där på fältet om inte en älg! Körde genast in till vägkanten och började treva efter min kamera. Fumlade och drumlade men lyckades byta objektiv och få tag i telet. Älgen bligade och tänkte nog knata över vägen.

Men den verkade något förvirrad, ville inte riktigt bestämma sig? Tror att jag störde med min närvaro, men den ville inte ge sig av. Satte på varningsblinkersen på bilen så att bakomvarande bilar kunde sakta ner farten. Drog ner vindrutan och pekade mot fältet, samtidigt som kameraobjektivet stack ut förståss. Läskigast var när bilarna från andra hållet kom i "full fart" och kunde inte observera tjusningen och faran. Den stack iväg bakom en lite "holme" på fältet jag fortsatte att köra i krypfart. Den kom snart ut på andra sidan och igen med rikting mot vägen.

Det tog lång tid innan den bestämde sig, sprang hit och dit, men klokt nog så drog den inåt istället för ut mot vägen. Naturligtvis passade regnskuren att komma just då, så att fotoljuset försämrades betydligt.

Nåväl, det här fick mig osökt att tänka på det tillfället då älgen verkligen kom! Inte ens vår framlidna konung Gustaf den V hade kunnat missat objektet. Ca 15 m från vår veranda här på torpet stod plötsligt en älg och käkade körsbär. Till saken hör, att just då hade vi gäster som bodde i sin husvagn på södersidan. Runt omkring fanns, 2 schäferhundar, en tvååring och 5 vuxna. Reptilhjärnan slog till, fick in den egna jycken, lyckades få upp söderfönsret, väsa till gästerna, ta hunden, in med ungen, var stilla! Hämtade min kamera, då en icke digital kompaktkamera, varför bilderna är pappersframkallade och sedermera scannade. Älgen lät sig icke bero!

Så igen varför är jag grinig egentligen? Snart börjar älgjakten, inget för mig! Rådjursjakt pågår ju redan, mitt hjärta smälte därför när jag tittade ut genom mitt köksfönster och vad stod där, jo Bambi och blängde på mig med sina vackra ögon.

Nu har jag en fråga till er som eventuellt läser detta inlägg - vad är detta ? Fotsvamp, tvättsvamp eller en korall mitt i skogen?

Visst är naturen helt förunderlig - eller?