Välkommen till min blogg

Varmt välkommen till min blogg! Jag har skapat denna för att ha lite roligt, dela foton och annat med andra intresserade. Som nämns i min profil älskar jag hundar, promenader, min lilla familj och torpet. Alla foton som visas på min sida är tagna av mig själv (IB Linnea) om inte annat anges. Min mor hette Elsa Linnea därav namnet på min blogg!
Du får gärna kommentera mina inlägg och kan välja om du vill vara anonym eller uppge en adress till egen blogg eller e-postadress.

OBS: Alla bilder i inläggen kan klickas upp till större storlek.



lördag 15 oktober 2011

Fototriss 153 - Monokrom


Veckans tema, Monokrom - Läste först Monogam! Tänkte hur ska det här gå till? Sen läste jag om och då blev allt lättare. Så svartvitt fick det bli.

Väljer att publicera några bilder från Jungfrukusten i Hälsingland. Så mitt tema och min triss baserar sig på havet och vad som kan finnas i dess närhet.

En rätt gisten eka ligger uppallad vid stenarna, ser lite övergiven ut. Men någon tycks bry sig, den är ju ändå uppallad.


På promenaden nere vid bodarna, stenarna och skären i Vallvik, finns detta båthus väl bevarat. Just denna afton föll ett stillsamt, uppfriskande regn som faktiskt gynnade fotoljuset.


Vad vore havet, stranden eller kusten utan dess måsar. Just denna har hittat ett alldeles eget rum på en lykta, precis där älven Ljusnan möter/kysser  havet.

Snart färgas vårt Svenska landskap av just gråtoner, vi går in i november en väldigt monokrom månad. Men om man tittar noga så kan en och annan färgklick dyka upp. En frostnypen ros, några färgglada rönnbär eller vad som helst som ger konstraster till till de gråfärgade landskapet.

Det mest facinerande med havet är att det alltid byter färg efter himlen och förändrar sin rörelse efter vindarna och strömmarna något som vi människor aldrig kan rå över eller behärska.

fredag 14 oktober 2011

Hälsingland del 3 - En del av mig själv

En vecka går fort! "Sista natten med gänget" och nu, en sista promenad nere vid sjöbodarna. Duggregn! Äntligen!


Snart kommer hela vårt land bara att vara svart/vitt. Så ett sista fotografi som går före den stundande vintern kunde jag inte låta bli att knäppa. De vackra sjöbodarna så klart.


Alla avsked känns, korta såväl som långa även om du/jag vill gå vidare. Avsked är förknippat med kramar. Det är svårt att både kramas och fotografera, så de unga får illustrera kramen.


Tack vare att blogger, eller va det jag som stökade och bökade så fick detta bli ett x:a inlägg. Färden går vidare söderut efter kusten. Axmar bruk och brygga och så då Gävlebukten med den fantastiska halvön Bönan och Engeltofta i fokus. Vet att "de blå stenarna" väntar på mig.

Denna länk är bara till för de invigda

http://www.youtube.com/watch?v=DoF8eRXoSC8

Hälsingland del 2 - en del av mig själv

SÖDERHAMN
Söderhamn - staden, metropolen!
Oscarsborg är ett välkänt riktmärke för staden. Ligger centralt uppe på Östra berget. Utsiktstornet uppfördes 1895 efter ritningar av Gustav Hultkvist. Från böjan var det ämnat för Söderhamns  sångkör.
Här ser man ut över staden, den jag som barn trodde var så stor, så stor. Det jag trodde var havet, är  bara lilla Söderhamnsån. Här finns än ett litet café, en scen och en minigolfbana. Att få "åka till stan" - då var det fest. Klänning och rosett, vi små kusiner fick saft och bullar av stolta finklädda föräldrar som inte snålade.
Ljuset var så tokigt denna dag så bilderna över staden blev inte bra. Det blev få bilder överhuvudtaget. 29 grader varmt och alla äventyr började ta ut sin rätt. En liten siesta på hotellrummet var precis vad som behövdes för att orka vidare.







Många av de gamla vackra trähusen är borta - Ersatta av en gå- och affärsgata precis som i de flesta småstäder. Men lyckades lokalisera de gamla magasinen, de finns kvar och används för diverse aktiviteter. T.ex finns tullhuset kvar. Som jag skrev ibörjan så var vare sig fotografen eller ljuset till sin fördel denna dag. Många fler bilder borde ha tagits eftersom Söderhamn är känd för sina vackra parker.  http://www.soderhamn.se/omsoderhamn/soderhamnskandisar/oscarsborg.4.11e321491179eaa6008800019450.html
Om någon vill veta mer om Oscarsborg  så går det att trycka på länken.

Ytterligare en bild ska med, vad vore mina inlägg utan Mollan.
För 1300:- får två personer bo under  två nätter, inklusive frukost, på väldigt många hotell i landet. Dessa erbjudanden gäller alla som är COOP medlemmar och har "m.m.-kort" OK några hundralappar extra för hunden. Men då blev hon mött med köttbullar i receptionen, hon hade egen vatten och matskål samt en egen hundbädd på rummet. Två bajspåsar och 2 tuggben. Det tyckte hon var service. Särskilt då hon lyckades snika till några x-a köttbullar per dag enbart pga sin "charm". Så här sitter lilla "hertiginnan" och väntar på skjuts, kusinfamiljen, "egen chaufför" som inte bara stått för guidning, mat och senare utsökt logi!
Hälsingegården - Erik-Anders


Hälsingegården Erik-Anders ligger i Asta, Söderala socken. Här finns mycket bevarat. De vackra sirliga verandornas hälsingegårdar finns mer inåt landet.

Om det var trångt vid farmor och farsfars köksbord därhemma i torparköket så fanns det destå mer utrymmer här. Gårdarna ägdes av de rika, sågverkspatroner, bönder och industripampar som man säger idag. Fantastiska väggdekoratoner, handmålat med äggtempera färger. T.om. trappan upp till kallvinden är dekorerad.




Mycket skog och torra land, så nu lockar havet, stenarna och brisen. Ett snabbt besök ute vid Skärsås, skärdgårds by. Här samlas båtägare, turister, sommarstugeägare, lunch och middagsätare. Sjökrogen heter Albertina, men inget för oss. Mollan fick inte ens sitta på uteserveringen och då kan de va.


"Pricken över i" absolut båtresan ut till Tallharet, en liten ö, ett privat paradis för kusinbarnsfamiljen. Strålande sol, ca 22 grader varmt i vattnet, aptitliga dofter från grillen. Samt en härlig samling av ungdomar, svärföräldrar, mina kusiner, Mollan och oss förståss. Njöt av såväl simturen som sällskapet och de grillade hamburgarna.

Nu krånglar och jäklas blogspot - Så avslutet får komma i Del 3 Gävlekusten.

Men har ytterligare ett kusinbarn som är väldigt kreativ, jobbar med hantverk av olika slag, samt är helt otrolig när det gäller att återanvända allt från mjölkkartonger till CD skivor och göra konst av det.
http://www.hannahsbod.blogspot.com/

Hanna  har en lika kreativ mor (min kusin) som återanvänder och letar på loppisar
http://evashusotorp.blogspot.com/




måndag 10 oktober 2011

Hälsingland del 1 - En del av mig själv

Vad är det mest "Hälsingska" man kan tänka sig - eller vad jag tänker och ser framför mig när det gäller symboler.

Linblomman, linfälten eller det torkade linet som finns att tillgå som prydnad i hemmet.
 
 Surströmming - min stora fasa! Vägrar närvara när man så att säga äter "sura". Hu, därför togs bilderna i konsum! Notera att de är oöppnade. Hälsningebocken en symbol som ofta sitter på husfasaderna gjorda av smidesjärn. Mina små bockar står på skänken i hallen.

Farmor och Farfar förstås och alla de nio barnen. Min far var ett av dem.


Per- Albin och Hanna var födda 1880 resp. 1887
Far min skulle ha  varit 92 år idag om han funnits kvar i livet.

I det här lilla torpet bodde hela familjen. Det fanns kvar i Stugsund ända fram till början av 1960 talet. Jag har tydliga minnen av att det fanns ett sommarrum i en uthuslänga, där bodde jag och mina föräldrar då vi hälsade på. Det som finns kvar idag är denna lilla amatörmålade tavla gjord av en för mig okänd släkting. Men den får leva kvar och dekorera min hall hemma i Stockholm.

Själv är jag född i Stockholm, bor i Stockholm och en riktig "söderböna". Men i somras gjorde jag resan efter som jag inte varit "uppe" på ca 10 - 15 år.

Hälsingland är också havet - den steniga Jungfrukusten och älven, Ljusnan som har sitt utlopp nära Vallvik och min kära kusinfamilj som står mig nära.



Vallvik var/är en bruksort där man trodde på framtiden. Jättemassafabriken Rottneros f.d. NCB, ligger här och gav ortens befolkning arbete. Här byggdes de första "radhusen" i Sverige, ritade av Torben Gryt och det första "snabbköpet" fanns här. Skolan byggdes som en kopia av Sofiero. I dag fungerar husen som sommarbostäder till Stockholmare och Uppsalabor, skolan är såld och allt fler egnahemsvillor säljs ut till hugade stadsbor eller nordeuropéer.


Ett museum är inhyst i radhuslängan samt att konstnären och mångsysslaren, Benny Hagström som driver och vårdar muséet bor här. Han är född i Vallvik och skolkamrat med min kusin.


Några kilometer bort rinner den mäktiga Ljusnan ut i havet.



Här finns världens mest havsnära kraftstation. Ibland ligger Ljusnan torrlagt, en fara för flugfiskare och andra som befinner sig vid älvkanten före kraftstation som kan släppa på vattnet utan förvarning.

 
Färden går vidare, de små dagsturerna skiftar hela tiden mellan land och hav. Skogarna är för "söderbönan" djupa och mystiska, där finns björn, varg, älg och lo. Hu! Massor av svamp förståss och lingon.
Vill avsluta del 1 - Hälsingland - "En del av mig själv" med ett minne av farmor.


Farmor skickade alltid små paket med "farmorskakor" någon liten present till mig och brev. En gång skrev hon "Idag har jag åkt kurir över täkten". Mamma fattade noll. Vad hade farmor Hanna gjort - självklart - hon hade åkt spark över fältet! Sparkarna är sommarparkerade  i villaträdgården i Vallvik.

Det är dags att ge sig in till metropolen - Söderhamn, kolla en Hälsingegård och en mindre sträcka till efter kusten.

Men det får komma i Del 2.

(OBS: Alla bilder kan förstoras genom att klicka på bilden)









lördag 8 oktober 2011

Fototriss 152 - Personligt


Personligt står för något eget, privat och avser enskild människa eller enskilda människor. Då tänker jag i termer av: Integritet, intresse, ansvar, stil, hygien, minnen, smak och rum, m.m.

Det mest personliga, "mitt alldeles eget, rum" är därför mina dagböcker, mitt anteckningsblock för "stora och små tankar", brev och vykort. Egna relationer helt enkelt.


Personlig hygien, är något att vara tacksam för - även om ett badrum är litet så ger det oss som har bostad och tak över huvudet en möjlighet till att såväl tvätta som att hålla oss rena utan att halvt slita ihjäl oss. Kanske är badrummet det mest privata i våra bostäder.


Personlig intregritet, vårt innersta! Så här i "Nobelpris- yran" vill jag gärna citera, inte Tomas Tranströmer utan en existentialist av stor betydelse för vårt land - Dag Hammarsköld!

"I varje människa finns en kärna av stillhet  - omsluten av tystnad."


En valnöt, så lik människans hjärna får illustrera citatet.
Sen vandrar  ju själen, känslorna omkring någonstans i våra kroppar. Tolkar hans citat som att, en liten del av oss själva kommer alltid att förbli i tystnad.

Tro nu inte att jag inte delar innersta tankar, stänger människor ute, är rädd för närhet, osv, men en lite del av mig kommer alltid att förbli min egen. Kanske jag inte ens hittar den?

Att tala om personliga intressen - i det här gänget så lär väl en passion vara och förbli fotograferandet och självklart Fototrissen.

Grattis till Tomas Tranströmer en man som sätter ord på livet.




fredag 7 oktober 2011

Tomas Tranströmer - Grattis!

En ros till Tomas Tranströmer


Citat Tomas Tranströmer

"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta" (Livet och Döden)

"Två sanningar närmar sig varann, en kommer innifrån, en kommer utifrån.
och där de möts har man en chans att vara sig själv."
(Okänd samling)"

Så roligt, så rätt att just han får årets nobelpris. DN kultursidor är fullspäckade, dn.se/kultur antar att de flesta tidningar såväl i papper som nätet är det.

Tomas Tranströmer är den som sätter ord på livet!




onsdag 5 oktober 2011

VINTERVIKEN - En "kärlekshistoria"

Koloniträdgård - Konst -Trädgårdsområdet i Vinterviken


Att ta sig hem från det älskade torpet i Sörmland är alltid förknippat med motstånd. Särskilt då jag tillbringat en lite längre tid där, om hösten eller varför inte vintern. Sommaren och våren är ju mer lättillgänglig och "självklar". Ni som följt min blogg har ju kollat älgar, äppelmusteri , harungar, rävar och svampar. Naturen läker själen, patetiskt kanske - men så är det för mig. Att koma hem till vad man sa förr "Förstan", Aspudden/Örnsberg, Stockholm, är ändå att komma hem till naturen. Så, istället för att ta T-banan in till city ca 10 min så vad är det som hägrar? Jo självklart en promendad i Vinterviken, Alfred Nobells område, krutfabriken  där det "small som attan" och var helt stängt då jag var barn.


Förutom alla dessa underbara kolonilotter, finns här gott om "installationer", konstnärer ställer ut "gratis" för oss betraktare och flanerare i området. En liten damm, en häst och varför inte en inbjudande sittmöbel.


                        En plats för kontemplation och vila


För att få allt att gå runt, så krävs ju självklart frivilliga insatser. Cafét som förut hette "Pladder" drivs av trädgårdföreningen, lövkrattning och annat arbete behöver ständigt, engagerade männsikor!


                                    Konstverken är många, varierade och vackra. Fler små rum finns att tillgå.


Området lever och frodas, en lördag eller söndag, kan du nog se likheter vid alla flanerare på Djurgården eller Drottningholm. Det finns så mycket att se. Är denna soffa ett klotterkonstverk eller på riktigt?

Här finns ateljerna, stenhuggare, gravörer och bildkonstnären. Allt inrymt i det gamla fabriksområdets lokaler.

Grottorna, gångarna, ja allt det där "förbjudna och spännande" gissa vilka som alltid lyckades ta oss in genom ett hål i stänglset - jo självklart vi ungar. Fattade ju egentligen inte att det kunde vara farligt.


Som ni kanske kan ana, finns här hur mycket bilder som helst att delge. Det är svårt att begränsa sig. Men den gamla urspungsbyggnaden är numer, en plats, för konstutställningar, fester, (här gifte sig Niklas Wahlgren med sin Laila Bagge), osv. Till vardags är det öppet som fik, bar och resturante. Hur många småbarnsföräldrar som helst fikar här och njuter.

Men vi fick inte komma in!


En nöjd kolinlottsägare åker hem med dagens skörd


Vi knatar vidare mot hemmet och kan konstatera att hösten är här, löven faller, änderna putsar sig och den gamla bryggan står kvar än. Tack och lov, för jag tycker den bara hör till och därför blir den vacker.


Ni som vill veta mer nu inför "Nobeltider" kan gå in på:



lördag 1 oktober 2011

Fototriss 151 - Rosa


Tack Helena för att du kör på! Skulle skrivit det förra veckan, då det var 150 fototrissar som publicerats. Veckans tema - Rosa! Rosa Bandet - Självklart ska vi kämpa och stödja all forskning som rör bröstcancer och dess pågående kampanj.


Visst ska vi gå ut idag - "min lilla kamera och jag".  Köpte en ganska "fjollig" kameraväska i rosa. Helt enkelt därför att jag är så trött på alla svarta prylar. Får rota och leta jämt. Dessutom ser väskan ut som en neccesär, (beautybox) vilket inte borde vara attraktivt för tjuvar. Rosa Bandet är självklart fäst på jeansjackan.


Kärleksörten prunkar i rabatten. Mörkt rosa, om ni tittar noga kan ni också se en liten spindelväv! För mig representerar örten kärleken till hösten, dess rofylldhet och här och nu också kärleken till livet. Till cancerforskningen som bidrar till väldigt många kvinnor som drabbats av bröstcancer kan få uppleva de fyra årstiderna om och om igen.


Ja, intensivt rosa lyser "Lill Lindfors" i vår  torparrabatt tillsammans med kärleksörten. Den har väl aldrig varit så intensivt blommande som denna höst. Slumpade sig så att jag bloggade in den i går, i ett annat inlägg. Men det kan inte hjälpas, är det rosa så är det! Skriver som i inlägget, vet inte vem som är vackrast originalet eller kopian. Vet att Lill Lindfors är djupt engagerad i barn- och kvinnofrågor.
T.ex Ecpact som kämpar för barn som utsätts för övergrepp, kvinnors hjärta och annorlunda symtom och självklart i kampen mot bröst- och livmoderscancer.

Lustigt nog sitter jag just nu och sneglar och kollar TV 2 och en konsert där just Lill är konferencier, och även medverkar med sin sång, helt underbart. 

Vi är många därute som kan bidra och hjälpa till med både små som stora summor.